HVB-hem


HVB-hem

Kapitel ur Brinn för barnens skrivelse ”Upprop Socialtjänsten 2.0 – för en bättre socialtjänst” – 2021.

HVB-hem, hem för vård eller boende, är en form av social dygnsvård där barn, ungdomar, vuxna eller barnfamiljer bor som erhåller behandling, omvårdnad, stöd eller fostran. De senaste åren har flera små barn bott ensamma utan vårdnadshavare eller någon anhörig på HVB-hem flera månader, i vissa fall upp till ett år, även om det enligt lag endast är en placeringsform som ska användas under ytterst korta tidsperioder. Enligt Ivo ska barn av ringa ålder bo ensamma på ett hem i max två veckor, men utformningen av den regeln tillåter kryphål vilket gör att det idag finns många barn av ringa ålder som varit ensamt placerade på HVB-hem under flerårsperioder. Långtidsplacering möjliggörs bland annat genom att socialtjänstens placeringsbeslut omprövas löpande men utan konsekvens, och barnen förblir där de blivit placerade. Det förekommer även att små barn placeras ensamma utan vårdnadshavare på HVB-hem akut eller under längre perioder när kommunerna har svårt att hitta familjehem och jourhem.

Siffor visar att det är ett hundratal barn per år som bor ensamma vid bland annat HVB-hem, och under långa perioder. Det finns omfattande forskning som visar på att HVB-hem inte är en bra plats för små barn. Bland annat handlar det om miljön barnet hamnar i, där andra barn ofta är utagerande och har olika typer av problem. Vuxna kommer och går i rullande scheman och det finns liten till ingen möjlighet för anknytning, individuell kontakt eller behov. Barnen kan få svåra erfarenheter av vistelsen. Dagens Sverige har stor brist på alla placeringsformer för barn och unga i behov, speciellt för barn med NPF- diagnoser (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar). Platsbristen leder ofta till att barn som inte hör hemma på exempelvis HVB-boenden är placerad där i alla fall i brist på annan mer lämplig placering. Placering på HVB-hem av barn i låga åldrar görs främst eftersom det råder stor brist på jour- och familjehem. En annan orsak till att barn placeras på HVB-hem är att de väntar på att de ska få plats på barnpsykiatriska behandlingshem.

Det finns ett fåtal HVB-hem i Sverige som tar emot ensamma barn av ringa ålder. Faktum är att ingen vet hur många barn som utan vårdnadshavare eller anhörig placeras vid HVB-hem i Sverige eller hur många HVB-hem som tar emot barn av ringa ålder. Varken Socialstyrelsen eller IVO för register över barns ålder på HVB-hem utan skiljer individer åt enligt följande: individer över 18 år, individer under 18 år. Socialstyrelsens register visar inte huruvida ett barn är placerat ensamt eller med förälder. Endast 16 HVB-hem har tillstånd att ta emot barn ensamma under 12 år. Oftast handlar det om akutmottagningar som varar några dygn, i teorin, men i praktiken kan det vara över avsevärt mycket längre perioder.

Privat-, kommunalt- och kooperativt ägda hem
Utbudet av boenden är indelat i privatägt, kommunalägt och kooperativt ägda hem. Ramar och regler för HVB-hem regleras i första hand av Socialtjänstlagen, Socialtjänstförordningen och i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2003:20). Skillnaden på privat kontra offentligt drivna HVB-hem är att privata aktörer måste söka om tillstånd från IVO för att driva hem, medan kommuner och landsting inte behöver tillstånd för att öppna ny verksamhet. Privatägda verksamheter kontrolleras olika mycket beroende på vilken kommun de ligger i. Med andra ord saknas nationellt enhetligt system och praxis för hur kontroller av hemmen ska se ut och utföras.

Idag är cirka 85% av landets HVB/LSS/SIS-boende privat drivna och kommuner och socialtjänst nödgas ofta att köpa platser vid hem inom den privata sektorn. Kvalitativ verksamhet borde få säkra fortsatt drift, men så som den svenska marknaden ser ut idag tillåts driften av många undermåliga boende fortgå för att det finns brist på HVB-hem. Det är ytterst sällan IVO rättfärdigar sina utredningar genom att ge vite eller stänga ner hem när de finner allvarliga brister i verksamheter. Det är vanligt att stora bolag köper upp små boenden som integreras i befintlig verksamhet. Det är mindre kostsamt och arbetsödande att köpa upp en befintlig aktör från marknaden som redan driver en verksamhet och har tillstånd på plats än att bygga från grunden. 

Januariavtalet som Socialdemokraterna ingått med Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet har enats om att inte införa något vinsttak i välfärden, det vill säga inga vinstbegränsningar i privata företagsverksamhet. Inga sittande regeringar dessförinnan har infört några vinstbegränsningar heller. Detta har resulterat i att vinst ofta går före vård i dessa verksamheter. I Norge förs en politisk debatt om att begränsa aktörers vinstdriv i bland annat äldreomsorgen. I Finland har man samma debatt men fokus ligger främst på välfärdens villkor, och har bland annat infört bemanningskrav. Men, inte i Sverige. Här har man i stället valt att privatisera stora delar av den sociala välfärden utan regelverk för att kunna styra om den offentliga verksamheten på andra verksamhetsområden, samtidigt som man säger att Sverige erbjuder allt.

Incitamentet att driva HVB-hem för barn med komplexa neurofysiologiska diagnoser – en komplex och svår nisch – utgörs av att aktiebolag i Sverige inte har några vinsttak att ta hänsyn till. Det hette länge att det kommer vinstförbud i branschen men till dags datum är detta fortfarande inget som blivit utrett eller lagfört.

Små företag med tillstånd att bedriva HVB-verksamhet har svårt att konkurrera med stora bolags prispressning och köps ofta upp eller lägger ner av lönsamhetsskäl då det ofta är omöjligt för mindre företag att konkurrera med stora företags anbud i upphandlingar om vårdplatser. Kompetensen i de uppköpta verksamheterna sjunker ofta med krav på effektivisering i både personal- och verksamhetsform. Brist på familjehem och HVB-hem med lokal förankring gör att kommuner tvingas att placera i andra kommuner och insyn i verksamheterna minskar i avsaknad av fungerande överföringspraxis och effektiva datasystem för informationsutbyte mellan de olika involverade verksamheterna (kommun, socialtjänst, sjukvård, HVB-hem).

Redan 2009 var HVB-hem en fyramiljardersindustri och landet hade cirka 500 hem, 90% i privat regi. Privatisering av hemmen började under 90-talet och har i det stora hela varit en marknad utan regelverk. 2016, ett år efter att den så kallade flyktingkrisen tog fart bestämde regeringen att IVO inte ska göra regelbunden tillsyn av HVB-hem, mao mitt i den fas där HVB-hem fullkomligt exploderade i antal på marknaden. Och inom den privata sektorn är prisbilden för en plats vid hem en helt annan än vid kommunalt ägda boenden.

Exempel på prisbild och problem i brist på boenden:
John Walter, 5-åringen som i somras drunknade vid ett HVB-hem i Hagfors. När John Walters föräldrar sökte korttidsboenden för sin son i Falu kommun fanns inga sådana platser att tillgå, eller något boende över huvud taget inom kommunens gränser. I stället placerade Falu kommun John Walter på det privat drivna HVB-hemmet i Hagfors. Pojken hade grav autism och ADHD och hörde hemma inom LSS-vård men sådana platser fanns inte heller. Ett dygn vid det privatiserade HVB-hemmet i Hagfors, ägt av Humana AB kostar 22 000 kronor för kommunen. Billigaste alternativet i Sverige för en plats är inom offentlig regi kostar 1 894 kronor för ett dygn. Svensk lagstiftning har gjort landets skattebetalare en massiv björntjänst genom att öppna upp denna marknad för privata aktörer, som dessutom inte regleras av något större regelverk.

Exempel på ekonomi i ett privat drivet bolag:
Humana AB erbjuder allt inom vård och stödverksamhet i Sverige, Norge, Danmark och Finland. 2018 tog Humanas koncernledning ut en ersättning på 25 908 000 kronor samtidigt som Humanas aktier noterade ett börsvärde på 3.2 miljarder. Trots rådande pandemi steg aktien med 168,6% under 2020 och trots att aktien steg markant tog Humana förra året emot statligt Coronastöd a 56 miljoner kronor. Samtidigt gav Humana koncernens VD Rasmus Nerman gav sig själv en löneökning på 2.2 miljoner kronor vilket gör en årslön på 7.7 miljoner kronor, plus pension, och hänvisade till företagets lönestruktur. Nerman passade även på att köpa upp 4600 aktier i bolaget för totalt 249 000 kronor, tog ut ett miljonbelopp i bonus och kort efter detta valde han att avsäga sig sitt uppdrag och ta ett nytt toppjobb på Apoteket AB. Detta samtidigt som man inom Humana koncernen gör tuffa effektiviseringar av personal, utbildning digitaliseras och man skär kraftigt i omkostnader, så kallade indirekta kostnadsbesparingar. Priset för en placering i Humanas vård förblir densamma som innan dessa åtgärder vidtogs och skattepengar försvinner in i Humanas privata bolag. På sin hemsida skriver Humana om hög kompetens men i realiteten prioriteras den bort för vinstfokus. Humana marknadsför sig även på Svenskt näringslivs hemsida och skriver: ”Närmare en miljard kronor räknar företaget Humana AB med att ha sparat skattebetalarna år 2017 genom att erbjuda bättre och billigare vård och omsorg i förhållande till offentliga alternativ. De stora besparingarna sker inom personlig assistans.” Realiteten är att placeringarna kostar som innan men kompetens och bemanningstäthet har försvunnit och halverats. Inga regler sätter stopp för att skattepengar brukas till annat än vård till behövande.

Exempel:
”Närmare en miljard kronor räknar företaget Humana AB med att ha sparat skattebetalarna […]”. 2017 köper Humana upp Platea AB som bland annat ägde hemmet John Walter, nämnd ovan, dog vid. Vid uppköpet halveras personalen vid boendena, majoriteten av handläggare och administrativ personal får gå, man tar bort alla aktiviteter som kostar något för barnen som bor på boendena, avstår i många fall att åtgärda brister i verksamheterna trots IVOs krav om markanta förbättringar, man börjar anställa outbildad personal i ålder 16 år och uppåt till hem för barn med svåra NPF-diagnoser samt undersöker inte belastningsregister inför anställningar. Anställda vid boendena vittnar om att all kompetens blir som bortblåst efter Humanas uppköp av Platea. 

Exempel på IVOs tillsyner hos ett privatiserat HVB-hem:
Återigen Humana ABs boende, de två HVB-hemmen tidigare ägda, men fortgående drivna av Platea AB nu inom bolagskoncernen Humana AB. Redan första året efter Humanas uppköp av Platea AB och däribland Plateas tre hem i Hagfors, började anmälningarna dugga tätt. Personal anmälde vid flertal tillfällen till IVO för nedskärningar av personalstyrkan där kompetens byttes ut mot billig tillfällig bemanning utan behöriga kunskaper. Bland annat tvingades de anställda att ljuga för socialtjänsten att de hade ett visst antal resurser på plats medan de i verkligheten knappt hade hälften av dem. Brister i inner- och yttermiljön som var så pass bristfällig att barn och personal blev allvarligt skadade flera gånger, nedläggning och fasthållning av barn, extrema situationer urartade och det blev flera besök till akuten för både personal och barn. Listan kan göras lång. IVO gjorde tillsyner och meddelade beslut om punkter som skulle förbättras på boendet, men det kom sällan tillbaka åtgärdsplaner till IVO från verksamheterna, än mindre åtgärder.

2018
Ivo noterar vid inspektioner följande: hemmet följer inte tillståndet avseende målgrupp, en 5-åring var placerad ensam på hemmet i ett år men så små barn får bara vara inskrivna akut i max två veckor. Inskrivningsbesluten måste förbättras, skriver IVO. Verksamheten har också vid flera tillfällen lagt ner och hållt fast ett barn. Hemmet har vid flera tillfällen fått kritik från IVO som gjorde flera inspektioner på HVB-hemmet, men förvarnade alltid inför besöken. Personal vid hemmet har vittnat om hur de jobbigaste barnen städades bort inför besöken. IVO fick vid sina besök endast träffa de lugna barnen och personal som inte ifrågasatte ledningen. Vid varje besök fann IVO brister som Humana-koncernen sedan sagt sig ha åtgärdat, varpå IVO kommit tillbaka och pekat ut än fler situationer, kvalitetsbrister och säkerhetsproblem, samt påpekat att de vidtagna åtgärderna inte varit åtgärdade i tillräcklig grad för att bli godkända.
2019
IVO noterar vid flera inspektioner följande: Hemmet har brister i lämplighetsbedömningar vid inskrivning, för tredje kontrollen i rad, skriver IVO. Det har också förekommit upprepade nedläggningar av barn, vilket väckt rädsla hos barngruppen som är mellan 8 och 12 år. Barnen säger att de inte får kvällsfika. Föreståndaren menar att man inte dragit in mat och att barnen hittat på ”stories” men bekräftar att nedläggningar förekommit ”i extrema situationer”.
2020
Uppgifter saknas.
2021
Barnen utsätts för tvångs och begränsningsåtgärder och hemmet får återigen kritik av Ivo på grund av att ”barn vid upprepade tillfällen har utsatts för fasthållningar och nedläggningar”. Dessutom har man inte kollat straffregistret av personalen, samt brister i lämplighetsbedömningar och i kvalitet.  

Trots alla tillsyner har IVO inte gjort nämnvärda insatser för att säkerställa trygghet och omsorg för barnen eller personal vid hemmet vilket resulterat i dödsfall.

Exempel på strategiskt bruk av lex Maria:
Vårdgivaren ska utreda och anmäla händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vård skada till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Denna regel kallas lex Maria. Med andra ord är en lex Maria ämnad för ökad kunskap om sin egen verksamhet och dess brister, ett sätt att lära och förbättra. Det hindrar dock inte att den goda intention i vilken lex Marian skapades i och bör användas för, missbrukas. Efter John Walters död vid HVB-hemmet i Hagfors och efter påtryckningar från framför allt media, gjorde Humana AB en lex Maria-utredning av händelserna.

I utredningen slås fast att de brister som finns i verksamheten ”sannolikt ” har bidragit till händelseförloppet som resulterade i 5-årige John Walters. Humana ABs ingress lyder: ”När en allvarlig händelse inträffar går det sällan att lägga allt ansvar på enskild faktor eller person, organisationen är sammanlänkad. En olycka kan inträffa först när det brister i alla led. Ansvaret vilar på alla dessa faktorer tillsammans som vi sammanställt i denna bild”. Fem utvalda punkter som till sin helhet konnotationer och denotationer åt alla håll. En punkt talar klart och tydligt om att Humanas har ledningssystem med rutiner, riktlinjer samt egen- och internkontroll men att det ej blivit använt. Resterande punkter påvisar tillförd kritik och problem i organisationen på lokalnivå, osagt i text, men väl läsbart mellan raderna. Vidare i rapporten står exempelvis att läsa att John Walters problembild medlats till föreståndaren vid boendet och personal, men att det inte funnits fungerande rutiner på hemmet för informationsöverlämning. Som tänkbar förklaring till detta hänvisar man till färre gemensamma möten under pandemin samt en bristfällig uppkoppling som försvårar kommunikationen. Man skriver i samma utredning att Humana har bra rutiner för just detta men att dessa inte implementerats av Platea.

Man noterar även i utredningen att personalen tidigare under året lyft att grundbemanningen varit otillräcklig i förhållande till hur många barn som vistades på hemmet, men att ledningen för Platea bedömt att så inte var fallet. I praktiken skjuter Humana koncernen som äger Platea AB ifrån sig ansvaret, pekar ut brister i mellanbladet, Platea bland annat i punkt ett i bilden ovan, organisation, där hemmet efter kritik från IVO brustit i flera punkter.

Med sin lex Maria-rapport ringar Humana in Platea som huvudproblemfaktor genom att även lyfta klagomål gjorda av hemmets personal. Humana använder övergripande begrepp, aktar sig för att i punkterna medla klar avsändare av vem som ska göra vad, till att sätta klar benämning på de som i praktiken förväntas utföra vad och var. Humana pekar också ut att det skett avvikelser i rapportering, riskanalys samt brister i följsamhet av Humanas rutiner och riktlinjer, men inte hur när och vart dessa riktlinjer ska ha överförts till verksamheten på Platea – vilket är Humanas ansvar – samt vart i dessa led det brustit.

”En olycka kan inträffa först när det inträffar en brist i alla led”, skriver Humana, vilket är en sanning med modifikation. Man hänvisar till bristfällig organisation, brist på anställdas kompetens, brist på material om riskanalys, åtgärdsplaner mm. Man förskjuter ansvaret om den fysiska miljön och ansvaret för den till Platea och pekar ut att Plateas anställda var offer för dålig företagsstruktur och ledning, men nämner inte att samtliga fel är effekt av Humanas effektiviseringskultur och brist på implementering av sina riktlinjer och regler. Humana lyfter händerna från ansvaret och ämnet samt släpper Platea från sin koncern med ryggen fri, och vinstmarginalen i väl behåll.

Samtliga brister som utgör slutsatserna i den genomförda lex Marian är dock inga nyheter för varken Humana, Platea, IVO, socialtjänster samt kommuner som valt att placera barn på HVB-hemmet. I praktiken behövde ett barn omkomma under rigorös mediabevakning för att parterna delaktiga i placeringarna ska stänga ner två sedan länge undermåliga boenden, och Humana har gjort sitt absolut bästa för att använda lex Maria-utredningen till att två sig fri.

Vi vill se att HVB-hem:
– de bolag som vill bedriva HVB-verksamhet privat ska bedriva verksamheten med vinstutdelningsbegränsning
– ett lagbundet regelverk för hur HBV-hem bedrivs måste tas fram, både för privata och kommunala aktörer
– kommunernas ekonomi måste förstärkas med statliga pengar för att bygga upp den offentliga HVB-verksamheten och höja kvaliteten på både arbete, arbetande och boenden
– kommuners och involverade instansers samarbete kring HVB-boenden och verksamhet måste öka för att säkerställa hem med hög kvalitet och specialisering av olika typer av problematik
– skärpta krav och regelverk för att få tillstånd att bedriva HVB-hem
– skärpta krav och regelverk för uppköp av HVB-hem och fortsatt drift av dessa
– kommuners individ- och familjeomsorg ska få ytterligare utökade resurser från staten för att ha möjlighet att följa de som HVB-placeras
– lagar kring kompetens för boenden med specialinriktningar måste utformas och verkställas
– vidare specialutbildningar efter grundläggande socionomutbildning för att säkra rättssäkerhet och rätt kompetens inom områden som rör barn och ungas vård
– krav på bakgrundskontroller i straffregister vid rekrytering för alla anställningar till boenden för barn och unga
– lämplighetsprövningar i form av tester och djupintervjuer samt återuppföljning av anställda årligen. Lämplighetsprövningar bör utföras av företag med erfarenhet och kompetens inom detta område
– att tjänstemannaansvar införs igen. Kommunanställda måste stå till svars för sina placeringsval av barn och unga i hem och inte kunna gömma sig bakom upphandlingspraxis och ramavtal såsom exempelvis SKL
– det måste upprättas en rikstäckande databas för register över HVB-hem (inte ett arbete som ska skjutas till nästsittande regering 2023 såsom liggande förslag ser ut nu). Däri måste det ingå information såsom kritik från IVO och grad av åtgärd som verkställts. Databasen måste vara tillgänglig för alla kommuner och socialtjänster för bedömning av framtida placeringar av barn och unga kan göras på en gedigen kunskapsbaserad och rättssäker grund
– det måste arbetas fram fler familjehem för att säkerställa att små barn inte placeras ensamma på HVB-hem utan vårdnadshavare
– barn med NPF-diagnoser får inte placeras i okvalificerade HVB-hem. Det måste arbetas fram fler kvalitativa boenden för dessa barn samt placeringsregler kring placering av barn med dessa diagnoser
– ett nationellt enhetlig system och arbetsmall för kontroll av HVB-hem måste tas fram och implementeras för IVOs inspektioner, samt att IVO ska använda sitt mandat till vite och/eller nedstängning vid bristfälliga HVB-hem och göra de uppföljningar som krävs för att säkerställa att barn- och unga får den trygghet och omsorg som de har all rätt till.


Huvudskribenter
Jessica Ivarsson – ordförande i Brinn för barnen
Anna Troedsson – styrelseledamot i Brinn för barnen
Medskribenter
Johanna Stålhandske – Vice ordförande i Brinn för barnen
Ylva Fahlander – Suppleant i Brinn för Barnen