VÅRT ARBETE

Vaggvisan

Att vara familjehem är en livsstil. Ett slags val av sätt att leva på. Som vuxna gör.

För barnen som kommer till oss så kan vi vara den enda familj som de känner till och har anknytning till. Vi har stått i en situation där ett barn som placerades som så gott som nyfödd i vår familj var på väg att efter närmare 3 år slitas upp med rötterna från oss som är den enda familj barnet känner till. En väldigt utmanande situation, som barnet inte förstod, med ett satt flyttdatum. Täta, långa umgängen inför det planerades och genomfördes. Med resultatet att barnet ifråga mådde oerhört dåligt.

Att trösta ett litet barn som i fullständig panik protesterar mot något det inte förstår. Som till och med i sömnen är orolig och får ångest. Som bara vill ha sina föräldrar och syskon nära men hastigt tvingas in i ett annat sammanhang, bara baserat på biologi och den vuxnes nuvarande situation. Utan hänsyn till att barnets syn på vilka som är dess familj skiljer sig åt med hur vuxna ser på saken.

När den vanliga vaggvisan inte längre tröstar och ger ro och det nynnats i en evighet. Då fanns det hos mig en vaggvisa som återkom, som kunde nynnas utan att sjunga ett enda ord i evighet - men inte utan att texten brände och kändes lite extra i mitt inre.

Texten och vissa av tankarna som snurrade samtidigt som det nynnades delar jag med mig av nedan.

Varje hårstrå på ditt huvud har jag räknat

(Den lilla hjässan. Doften. Ingen har än så länge krökt ett hårstrå på ditt huvud. Snart ska hela den värld du känner till raseras om inte allt får ett stopp. Måtte det bara få ett stopp.)

Du är värd mer än allt fåglarna samlat

(Du är hela världen. Du är framtiden. Varför har du ingen röst i ditt eget liv?)

Inga tårar har du fällt, inga sorger har du mött (Snart är tiden då du kommer gråta efter din familj utan att förstå vart de tagit vägen och varför de inte kommer när du gråter efter dem. Vem ska trösta dig när hela världen rasat? Hur kan det få ske?)

Sov lilla klumpeduns sov nu sött

(Jag hoppas att du får sova lugnt i natt. Utan oro och ångest. Utan förvirring om vart och hos vilka du är.)

Jag säger till alla jag känner om dig

Den här klumpedunsen vet mer än mig

(Jag skulle göra vad som helst för dig, kloka lilla barn. Du bär nu på erfarenheter som barn i din ålder borde skonas i från.)

Dom slänger silverpärlor till svin

(All din trygghet och anknytning är på väg att kastas bort. Du hanteras så vårdslöst.)

Må dina dagar bli guld i ditt liv

(Jag önskar dig bara kärlek och lycka. Att du får vara trygg.)

Dagen vet vad som väntar dig

Att natten kommer och hämtar dig

(Snart hämtas och tas du ur hela ditt sammanhang, med alla risker som det innebär för dig.)

Vägarna som du strövar på nu

Hmm… där stoppar ingen mur

(Du har hela världen för dina fötter. Hur kan allt det som byggts upp runt dig riskeras och kastas bort?)

Somna nu och spring till världens ände sov nu

Och må du springa länge

(Jag hoppas du bara får vackra drömmar i natt. Långt bort från allt som nu är tufft för dig.)

Somna nu och spring till världens ände, sov nu

Jag hoppas du springer länge

(Snälla, låt natten bli lugn och drömmarna en tillflyktsort för dig. Snälla, någon, ge oss en morgondag med något att hoppas på. Ett beslut där du får gå först.)

Det kom tack och lov en morgondag med ett beslut taget utifrån barnet. Barnet fick stanna. Jag hoppas att såna beslut tas även framåt runt vår lilla och att det sker en massiv förändring i hur barn i liknande situation möts och hanteras. För vi skadar och ger redan trygga barn ärr som det ser ut just nu. Helt i onödan.