Moa, 10 år

Idag rapporterar Västerbotten-Kuriren återigen om Umeås socialtjänst och deras agerande i barnfall. En flicka kan nu tvingas byta familjehem mot sin vilja – efter fem år i familjehemmet. Ett familjehem som hon ser som sin familj, där hon känner sig trygg och älskad. Flickans största önskan är att få vara kvar i familjehemmet vilket hon har förmedlat till socialtjänsten.

Detta specifika fall är vi i Brinn för barnen väl insatta i och har stöttat några av de berörda parterna samt har en av våra advokater i advokatpoolen blivit anlitad. Barnets bästa, barnets röst och vilja är åsidosatt för att socialtjänsten anser att familjehemmet inte är samarbetsvilliga.

Familjehemmet, där flickan har varit placerad under halva sitt liv av socialtjänsten i Umeå, hade så sent som i somras ingen anmärkning. De har varit familjehem tidigare för andra kommuner med goda referenser.
Nätverk runt flickan såsom den biologiska pappan och skola har förmedlat till socialtjänsten att flickan har det bra i sitt familjehem och har utvecklats otroligt fint.

Omplacering av ett barn som är familjehemsplacerat är en mycket ingripande åtgärd, enligt Socialstyrelsens handbok till socialtjänsten. ”…det kräver noggranna överväganden om det inte rör sig om allvarliga missförhållanden i ett familjehem”.

I handboken står det vidare att vid ett beslut om en omplacering har barnet rätt att framföra sina åsikter vilket ”utgör en viktig del vid bedömningen av vad som är bäst för barnet.”

För drygt ett år sedan planerades för en så kallad vårdnadsöverflytt som då skulle innebära att flickan skulle stanna i familjehemmet fram tills hon fyller 18 år. Detta skulle ske i början av 2021, men när barnsekreteraren som jobbat för en överflyttning slutade pausades planerna. När den nya barnsekreteraren började blev det helt plötsligt en ny plan framåt.

Familjehemmet vädjar nu till politikerna i nämnden att se till flickans bästa, så hon får stanna kvar i sitt familjehem.

Läs mer här:
VK – Flicka kan tvingas byta familjehem mot sin vilja – efter fem år

Moa har bott hos oss i fem år och är en självklar del av vår familj. För drygt ett år sedan var vi mitt i en vårdnadsöverflytt. När barnsekreteraren som jobbat med vårdnadsöverflytten slutade och en ny skulle ta vid förändrades allt. Vårdnadsöverflytten pausades och vi insåg att socialtjänsten inte jobbar individbaserat utifrån barnet utan individbaserat utifrån socialsekreteraren. I över ett år har Moa och vi levt med oro och ovisshet och inte kunnat planera något för framtiden. Det har påverkat hela vår familj och alla har mått väldigt dåligt.

I höstas fick vi ett mail fel skickat till oss och vi fick då klarhet i att socialtjänsten jobbat bakom vår rygg och undanhållit information som vi borde fått. Vi är dock tacksamma för det felskickade mailet för det gav oss tid att reagera och agera. Utan det hade vi blivit överrumplade och Moa hade tvingats flytta emot sin vilja. När det vi hela tiden känt på oss fanns svart på vitt i ett mail ringde vi BRIS och frågade – till vem vänder vi oss för att få hjälp? Den information vi fick var att trots att vi som familjehem känner barnet bäst av alla är vi ingen part och får inte använda vår röst. Vi ficktillslut kontakt och hjälp av både Barnrättsbyrån och Brinn för barnen. Genom dessa kontakter fick vi lära oss hur saker egentligen ska gå till. Vi förstod också hur många tjänstefel socialtjänsten begått och vi fick fortsatt se fler tjänstefel staplas på hög. Som familjehem blir vi utredda och ifrågasatta trots att vi inte är någon part eller har någon röst, men det är ingen som varken utreder eller ifrågasätter barnsekreteraren trots att denne sitter på makten för ett barns liv och framtid. Varje socialtjänst har en handbok från socialstyrelsen där det tydligt står hur man ska agera i olika situationer, men i vår kommun verkar man inte använda den boken.

Det började med att mamman begärde hemflytt av Moa, men någonstans på vägen visade det sig att detta inte var möjligt, vilket vi som familjehem försökt att förmedla tidigare. Moa ville inget annat än att stanna hos oss vilket hon förmedlat till sin barnsekreterare samt sina biologiska föräldrar. Vi ifrågasatte barnsekreterarens omdöme och när vi gjorde det blev vi ett samarbetsproblem. När mamman inte kunde få tillbaka vårdnaden skulle Moa ändå flyttas ifrån sin trygghet för det hela hade utvecklat sig till en fråga om prestige för socialtjänsten och de hade fått ett personligt agg emot oss som familjehem. För socialtjänsten kom barnets bästa att förvandlas till ett krig att vinna emot oss som familjehem. De kände sig oslagbara med sin makt som myndighet då vi som familjehem varken har en röst eller några rättigheter att försvara oss med.

Moa har under det här året tvingats att stå upp för sig själv. Många i hennes ålder skulle inte våga det hon vågat. Att säga till sin barnsekreterare och andra vuxna hur hon vill att hennes framtid ska bli. Både i tal och skrift har Moa framfört vad hon vill, men av socialtjänsten har hon blivit överkörd.

Hur är det möjligt att socialtjänsten kommer runt lagar och regler? Deras första strategi var att försöka få oss att avsäga oss uppdraget. Deras andra drag var att hota pappan som till deras förtret ställde sig på sin dotters sida. Pappan lyssnade in sin dotters röst och önskan att få stanna hos oss. Socialtjänstens sista drag var att göra om SOL-placeringen till en LVU-placering – för att det skulle ge dem rätten att placera om Moa enligt deras plan. Socialtjänsten tog ut sin seger i förväg när de informerade Moa om att hon skulle flytta ifrån oss, sin familj, sin trygghet och sin anknytning. Men domen i förvaltningsrätten sa något annat! Tack vare att pappan fått en fantastiskt duktig advokat via Brinn för barnen och Moa hade turen att få en engagerad och ödmjuk advokat som valde att arbeta utifrån barnets bästa dömde domaren rättvist och med utgångspunkt från Barnkonventionen. Moa får stanna hos oss! Den lycka och lättnad Moa och vi kände när vi fick beskedet att Moa skulle få stanna är obeskrivlig!

Vårt råd till alla som är i samma situation som oss – ge inte upp även om det känns omöjligt. Det finns många, (alldeles för många) familjehem där ute som är eller varit i samma situation som du, och de har erfarenhet att dela med sig av och de kommer att stötta dig! Det finns också många föreningar att ta hjälp av och som jobbar för barnen när socialtjänsten brister.

Vi har lärt oss att om socialtjänsten ger ett familjehem stämpeln ”samarbetsproblem” ska man inte bli ledsen utan snarare se det som ett högt betyg! För den stämpeln innebär att det är ett familjehem som bryr sig om det placerade barnet och jobbar för barnets bästa.

Vi hade inte orkat utan det stöd och den kunskap som vi fått från Brinn för barnen. Brinn för barnens engagemang är så ofattbart stort och genuint att vi vågar tro på en bättre framtid!

Hälsningar från Moas familjehem