Ronja, 5 veckor – spädbarnsdråp i Oxelösund

Oxelösund. Det är måndag morgon den 22 juni 2020 när polisen får in ett samtal från en privatperson som misstänker att allt inte står rätt till. Samtalet får polisen att skicka ut flera patruller till ett område i Frösäng där en kvinna i 30-årsåldern sets virra runt och agera avvikande. En annan kvinna som varit ute med sin hund har vid flera tillfällen sett kvinnan snedda vägarna runt ett hus fram och tillbaka och polisen finner kvinnan sittandes på marken i blötta kläder vid Hamnbron. Kvinnan är förvirrad, gråter och antyder att hennes barn är dött.

En andra polispatrull går in i det angivna höghuset och på plan två i den aktuella lägenheten finner man två små flickor och i ett badrum, ett livlöst spädbarn. Spädbarnet ligger i en badbalja fylld med vatten, påklädd, och man påbörjar genast återupplivningsförsök innan barnet forslas iväg med ambulans till sjukhuset. Utanför huset, 07.25, grips kvinnan vid bron som är spädbarnets mamma och poliserna i lägenheten beslagtar en t-shirt tillhörande mamman med blod på. Man finner också en blöt babybody slängd i hallen med blood på och ett stort parti av baksidan på bodyn är täckt med avföring. Bostaden säkras av polisen och en kriminalteknisk undersökning av bostaden utförs.

10.50 förklaras spädbarnet dött på sjukhuset. Det är en liten fem veckors gammal flicka som heter Ronja. Under dagarna som följer begärs mamman häktad och i häktningsframställan stå det bland annat att det finns en risk för att mamman avviker, undanröjer bevis eller på annat sätt kan tänkas försvåra utredningen.

Nästkommande veckor gör polisen brottsplatsundersökningar i lägenheten och i området där mamman under dagen för dådet sets gå runt. Polisen sätter upp lappar i området och knackar dörr för att komma i kontakt med vittnen. Genom beslagtag går man igenom mammans och pappans telefonhistorik som inte ger några konkreta resultat. Tingsrätten beslutar att man ska göra en stor rättspsykiatrisk undersökning på mamman för att se om hon var påverkad av någon allvarlig störning, dels under gärningstidpunkten, dels före och även efter.

Startpunkten för förhör av mamman har skjuts fram flera gånger då överläkaren på rättspsykiatrin låter veta att mamman inte är stabil nog för att höras. Mamman skiftar mellan total förvirring ena stunden till höga ångestpåslag nästa stund och är satt på en kraftfull behandling. Till kommande förhör med mamman säger läkaren att det måste ske på en plats med personal som kan ta hand om henne. Läkarteamet som vårdar henne har inte tagit del av hennes tidigare akter och hon har länge varit inskriven inom psykiatrin. Vanlig praxis är att man håller rättegång först och gör en undersökning sedan men att i undantagsfall, såsom detta, där skuldfrågan redan är klarlagd, görs undersökningen först, rättegång därefter. Detta görs för att en allvarligt psykiskt sjuk person får fängelseförbud och då blir det rättspsykiatrisk vård istället, något man vill ha fastställt innan rättegång påbörjas.

Vid förhör berättar pappan i familjen att han kvällen innan, när han lämnade lägenheten inte upplevde mamman psykiskt påverkad men att hon kanske varit lite stressad. Han hade inte märkt av några tecken som tydde på att mamman mådde psykiskt dåligt. Även en bekant till mamman har sagt i polisförhör att när han talade med mamman på morgonen om att passa familjens två andra flickor noterade inte han heller någon sinnesförändring. Kontakter vid BUP och BVC som nyligen träffat mamman har inte heller noterat någon sinnesförändring, bara att det stått bra till med både mamman och flickan.

När det stora rättspsykiatriska undersökningen väl står klar fastställs det i den att mamman begått den misstänkta gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Man skriver även att mamman under tiden för undersökningen haft en allvarlig psykisk störning och att hon till följd av den samt personliga förhållanden i övrigt kommer att vara i stort behov av psykiatrisk vård som är förenad med ”frihetsberövande och annat tvång”** I den rättspsykiatriska undersökningen skriver man även att man bedömer risken som hög för att mamman ska få återfall i brottslighet av allvarligt slag och att man också anser att det finns medicinska förutsättningar för rättspsykiatrisk vård. Den rättspsykiatriska undersökningen visar att födseln av flickan ska ha påverkat mammans mående. Mamman erkänner vid flera tillfällen i förhör att hon tagit livet av sin dotter.

I september inleds en tre dagar lång rättegång mot mamman vid Nyköpings tingsrätt. I förhören under rättegången medger mamman att hon hållit sin bebis under vattnet i en badbalja men säger samtidigt att det är mycket som hon inte kommer ihåg:
– Sedan minns jag inget mer förutom att jag springer mellan olika trädgårdar och inte vet var jag ska. Jag har inte svar på allt, sa kvinnan som var mycket dämpad under första rättegångsdagen.
– Jag minns att jag såg konstiga saker på tv:n, som var meddelanden till mig. Jag vet inte om det var verkligt, men det kändes så då, berättade hon.***

Tingsrätten uppehåller sig runt mammans psykiska hälsa och historik av psykisk ohälsa. Efter att ha fött sitt andra barn 2017 börjar hon att må psykiskt dåligt. Under tiden hon väntar sitt tredje barn gör ändringar i hennes medicinering och även under den fjärde graviditeten med Ronja. Efter förlossningen har mamman inte kommit igång med sin vanliga medicinering igen vid tiden för mordet. Hennes man, pappan, berättar att mamman kunde gå över flera gränser, attackera honom med kniv, visa aggressivitet mot barnen mm. Han statuerar samma uttalande i rättegången. Under graviditeten 2017 blir mammans psykiska hälsa mycket dålig och det oroade henne när hon väntade Ronja, men pappan noterade bara att mamman blev mer stressad under perioden men var inte alls beredd på vad som skulle hända. I rätten berättar maken att han kvällen innan körde till sin mamma och tog paters son med sig men nekades av mamman att ta med deras flickor också.

Under rättegångens sista dag står det klart att åklagare och försvar har en och samma syn om vad som har hänt. Mamman har dödat sitt barn genom att flera gånger trycka ner det under vattenytan i en badbalja vid upprepade tillfällen. Man slår även fast att mamman lidit av svår psykisk störning, före, under och efter mordet. Försvaret vill att mamman döms för dråp, inte mord, då de är av uppfattningen att mamman lidit av post partum-psykos, det vill säga förlossningspsykos, något som inte nämnts eller stärkts någonstans under rättegången. Mamman har lidit av psykisk ohälsa en lång tid, men ingen information om att förlossningen skulle ha påverkat henne har kommit in från varken BB, läkare, psykiatrin eller den rättspsykiatriska undersökningen. Mamman förblir oberörd inför slutpläderingar men hennes advokat berättar för åhörarna att hon inte är känslokall utan har givits lugnande medel.

Domen fälls och mamman döms för dråp, inte mord. Hon döms till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Hon ska betala skadestånd till flera av familjens medlemmar.
– Jag är ledsen för det som har hänt. Det är overkligt för mig. Jag har inget mer att säga än att jag är ledsen, sa mamman som avslutning på den tre dagar långa rättegången.****

Det framkommer snart att det finns flera vittnesuppgifter mot de misstänkta mamman. Socialtjänsten ska ha haft insikt i familjens situation och om hur det har förekommit våld i familjen men man har inte gjort någon insats för att utreda i vilken utsträckning våldet förekommit trotts att man vetat om att våldet varit riktat mot familjens barn. Man har inte heller gjort någon aktiv insats från socialtjänstens sida trots att det inkommit ett flertal orosanmälningar till både dem och kommunen.

Under våren 2021 har IVO gått igenom kommunens hantering av de olika ärenden som rört familjen och hittat ett flertal brister i kommunens hantering av fallet. IVO kritiserar bland annat kommunens skyddsbedömningar av barnen som anses varit bristfälliga och även kommunens informationsinhämtning av familjen har varit bristfällig. På grund av kommunens dåliga arbete och bristfälliga material har bedömningen blivit mycket bristfällig därefter, barnen farit illa och slutligen dör ett barn (flickan) i familjen i händerna på sin egna mamma.

Ytterligare kritiseras socialtjänsten i Oxelösund för att inte ha pratat med barnen i familjen och ska inte heller ha givit barnen relevant information. Slutligen skriver IVO även att socialtjänsten tagit för lång tid på sig i sin bedömning att utreda barnen och deras situation utan att handläggarna angivit skäl till varför man dragit ut på tiden. IVO skriver:
”[…] denna brist på skyndsamhet och passiviteten i handläggningen är anmärkningsvärd.”*

Ronja blev fem veckor gammal.