MILAN

Milan har varit placerad enligt LVU sedan han var bara tre dygn gammal.

Han levde under skydd stor del av sitt första år. Nu har han hunnit fylla två år och familjehemmet som han varit hos från start är den familj han känner som sin egen. Ansvarig socialnämnd har nu tagit ett beslut om att omplacera Milan till sitt biologiska nätverk, till en nära släkting till den ena föräldern. En släkting som Milan aldrig träffat förrän efter det bestämdes att han skulle bo med denna. Beslutet togs i början av maj och i mitten av juni är flytten planerad att ske.

Det finns inget som påvisar att de risker som fanns när Milan placerades har minskat eller försvunnit.

Eller på vilket sätt den släkting som Milan planeras flytta till kan skydda Milan och se till att han inte blir föremål för konflikt eller på andra vis råkar illa ut. Detta skydd och trygghet står familjehemmet i dag för och har så gjort sedan strax efter att Milan föddes. Han har hela sin trygghet och primära anknytning hos sina familjehemsföräldrar.

Milans äldre syskon försummades på flera vis och efter sitt omhändertagande vittnade hen även om våld mellan föräldrarna samt om ett flertal tillfällen där hen själv blivit slagen av främst den ena föräldern.

BB slog larm kring samma slags risker kring Milan redan efter något dygn och detta låg som grund för ett omedelbart omhändertagande av honom. Socialtjänsten valde att agera kvickt för Milans skull och skydda honom.

Vad som nu gör att de efter två år lika abrupt beslutar att inte längre göra det är bortom vår förståelse.

Det finns inget som tyder på att deras beslut har grund i Milans bästa. En möjlighet att placera Milan i sitt biologiska nätverk skulle tittats på från start, socialförvaltningen såg i Milans fall inga såna möjligheter. Efter två års stadigvarande och fungerande placering är det svårt att förstå hur socialtjänsten nu motiverar att en nätverksplacering plötsligt ska ske och med så kort varsel.

En omplacering av ett barn som fått växa upp trygg och älskad i en familj under sina första två år i livet är något som till varje pris ska undvikas.

Eftersom att det riskerar att skada barnets hälsa och utveckling på såväl kort som lång sikt och ge barnet i fråga livslånga trauman. Milan har starka reaktioner på den överskolning som nu redan sker där han uppvisar symptom på att fara mycket illa.

Så sent som i går rapporterade SR om att Socialstyrelsen nu äntligen utrett och tittat närmare på hur barn som omplaceras flera gånger under sin uppväxt mår. De kom fram till att dessa barn far illa, skadas och traumatiseras, att vi behöver förändra hur det ser ut. Vi i Brinn för barnen är helt eniga. Förändring måste ske. Barn har rätt till en trygg barndom, barn som far illa har rätt till skydd. För placerade barn fortsätter givetvis dessa rättigheter under deras placeringstid och deras bästa ska vara grund för alla beslut som tas runt dem.

Men likväl står nu Milan inför en helt obegriplig omplacering där han kommer att ryckas upp med sina rötter, utan hänsyn till de rättigheter och behov han har, hans bästa är inte ens utrett.

Milans barnsekreterare har nämligen inte följt upp honom. Ingen utredning har därför kunnat ske kring hans specifika behov.

Inga barnsamtal har heller skett. Milans rättigheter och bästa förbises av skäl vi inte förstår. Tyvärr ser det dock ut så här i nästan varje fall vi får in till oss som rör omplaceringar eller återföreningar, allra helst om barnet ifråga är litet. Åldern och mognaden sägs motivera varför inga samtal eller träffar skett med det enskilda barnet. Detta är rakt emot vad som är lagstadgat. Alla barn ska höras och hänsyn ska tas till ålder och mognad - något som i sig måste utredas för att kunna tas hänsyn till. Om ett barn upplevs åldersadekvat och/eller är mer eller mindre mogen utifrån sin ålder behövs tas reda på. Ändå är detta något som ofta missas och tolkas till nackdel för de allra yngsta barnen, så nu också för Milan på två år.

Vi har fått ta del av dokument och handlingar som alla påvisar att Milan utvecklas, är trygg och även där det av umgängesstödjare i närtid uttrycks att det bästa för Milan vore att låta nuvarande situation kring honom bestå - då han knutit an så starkt till sitt familjehem. Efter att en placering pågått i två år är det också enligt lag så att den aspekten måste vägas in. Milans långsiktiga boende och frågor om vårdnad bör i detta nu vara något som lyfts, där största vikt ska läggas vid Milans behov och vad som vore det bästa för honom. I nuläget tas ett beslut trots att vetskap och utredning om detta saknas.

Orosanmälningar och klagomål har gjorts till både ansvarig nämnd, socialförvaltning och IVO både från BB, neonatalen, BVC och flera som känner och följt Milan.

Även vi som organisation har agerat och anmält och haft kontakt med ansvarig socialförvaltning och nämnd. Sammanlagt har över 150 anmälningar skickats in från olika håll som rör oro för det beslut som fattats kring Milan. Än så länge utan minsta gensvar från ansvariga och beslutet i nämnden fattades efter att en stor del av anmälningarna inkommit. IVO meddelade i dag att de inte kommer göra någon tillsyn i ärendet utan skicka det direkt till socialnämnden att själva granska.

Vi är så illa berörda av att allt detta engagemang och den kunskap som meddelas ej leder till att nämnden eller IVO vill fortsätta att utreda ärendet och titta närmare på pojken Milan som är den detta handlar om.

Vi kan inte ha det så här mer. Det är emot alla principer att våra mest utsatta och yngsta barn förbises. Att det skydd och lagar som finns runt dem kan tolkas till deras nackdel håller inte. Vi måste skärpa våra lagar kring våra yngsta medborgare så barn likt Milan får ett fullständigt, rättssäkert skydd.

Det som nu håller på att ske för Milan är inget annat än fullkomligt rättsvidrigt!