Att växa upp i en dysfunktionell hemmiljö är att leva i total utsatthet. Tänk att varje dag vakna upp med en oro och klump i magen för vad som kommer ske denna dag i ditt eget hem. Den plats där du ska kunna känna dig trygg, älskad och sedd. Istället finns längtan därifrån, önskan att någon kan se vad som pågår och hjälpa dig. Någon som hör dina rop på hjälp!
Alla barn ska leva i en hemmiljö där de får vara barn, där de aldrig behöver bevittna eller bli utsatta för våld, missbruk, övergrepp eller omsorgsbrist. Brinn för barnen kämpar för att vartenda barn ska få vara just barn, och vara trygga och älskade.
Brinn för barnen är oerhört tacksamma till dem som ställt upp och delat sina svåra uppväxter med oss. Det vi vill få fram med dessa berättelser är att förmedla hur dessa vuxna maskrosbarn önskar att de fått för hjälp när de var barn. Hjälp från oss i samhället men också från våra myndigheter. Med deras berättelser får vi ta del av deras röster som barn. Vi alla måste lyssna till barnen, och våga se och agera om något inte verkar vara utifrån barnets bästa. I dessa berättelser inser vi också hur viktigt det är med fungerande förskolor och skolor som är de som kan fånga upp barnen i tid, och vikten av att de verkligen agerar för att hjälpa eller skydda barnen. Det kan vara svårt att se att ett barn far illa, men då är det oerhört viktigt att ha en gedigen kunskap om barn som lever i utsatthet och vilka tecken man ska vara uppmärksam på.
Vi får också en förståelse för vilka känslomässiga ärr som sätter sig fast i dessa barn som lever i utsatthet, hur mycket dessa vuxna maskrosbarn har fått jobba med sig själva och att vissa ärr aldrig kommer läka utan de blir istället mer hanterbara. Dessa vuxna maskrosbarn vi har talat med har klarat sig och mår relativt bra idag. Vägen har inte varit spikrak för dem, och vissa delar av sig själva kommer de behöva fortsätta bearbeta resten av sina liv. Utifrån deras erfarenheter så är vi oerhört imponerade av deras styrka, att de tagit sig ut på andra sidan trots deras helvete som de upplevt och alltid bär med sig.
Dessa personer är några av de som har klarat sig, men tänk på alla de barn som vuxit upp och i vuxen ålder nu fortsatt lever i ett helvete med missbruk, kriminalitet eller psykisk ohälsa. Några av de vuxna hade haft ett annat liv idag om de hade fått rätt hjälp i rätt tid.
Brinn för barnen tror på ett proaktivt förhållningssätt i stället för att släcka bränder då det redan har gått oerhört illa. Det är därav oerhört viktigt att de som arbetar med barn får rätt resurser, stöd och kunskap.
De vuxna maskrosbarn vi talat med är rörande överens om är att INGET barn ska någonsin behöva utsättas för en uppväxt likt de har utsatts för. Brinn för barnen anser att ALLA barn har rätt till SITT liv, fyllt med massa kärlek, trygghet och omsorg. Det är med sorg i hjärtat vi har tagit del av dessa historier och ni vuxna maskrosbarn är så modiga som delat med er.
Mitt namn är Maria jag är ett vuxet maskrosbarn och detta är min berättelse. Jag och mina syskon blev misshandlade i princip varje dag av båda mina biologiska föräldrar. Min biologiska mamma säger att hon slog då det var bättre att hon gjorde det istället för pappa för då hade slagen varit ännu värre. Sedan spädbarnstiden började misshandeln. De straffade oss för allt, om vi inte åt upp maten, kom hem försent från skolan eller kissade på oss. Vi fick lägga oss ner på rygg så tog de ett bälte och slog oss på handflatorna eller under fotsulorna. Om vi spydde upp maten då tvingades vi att äta upp även vår egen spya.
Mitt namn är Alice och jag är ett vuxet maskrosbarn och detta är min berättelse. Jag har alltid känt att jag inte är som alla andra, och jag har alltid haft en känsla av att vara i vägen. Jag har känt mig sviken av så många i mitt liv, skola, socialtjänst och familjehem. Jag blev mobbad i skolan då min storebror har en utvecklingsstörning och autism. Han fick sin diagnos redan när han var 3 år gammal. Min mamma har diagnoserna ADHD och autism, det var mycket bråk med min mamma och vi förstod inte varandra.
Mitt namn är Johanna jag är ett vuxet maskrosbarn och detta är min berättelse. Det har så länge jag minns varit misär hemma. Mina första minnen är när jag är med mamma på fester och alla är fulla och det förekommer mycket bråk och våld. Hela min uppväxt präglas av detta och jag fanns där i princip för att ”jag måste” eller för att vara en hjälpreda åt mamma. Jag har aldrig känt att min mamma älskar mig utan jag var där för att hon skulle kunna luta sig mot någon eller ha någon att beklaga sig till.
Mitt namn är Filippa jag är ett vuxet maskrosbarn och detta är min berättelse. Jag och min lilla syster fick vår barndom berövad. När jag var 6 år så visste jag inte inget annat liv än att bara få vara barn, jag hade det som vilket barn som helst. Jag hade en lillasyster på 3 år och två äldre syskon som var 7 och 9 år äldre än mig. När jag var 8 år skilde sig mina föräldrar och de fick delad vårdnad. Jag hade en fin uppväxt till dess. Efter skilsmässan började pappa dricka och blev mer och mer frånvarande, när han hade sina föräldraveckor fick jag ta hand om min lillasyster.
Barnfall
Copyright © 2023 Brinn för Barnen– all rights reserved
