Föreningen Brinn för barnens logotyp

Lilla Smulan 2,5 år

I dag har det gått 2 år sedan ett litet barn, inte ens 4 år fyllda, hittades död under sin egen säng, inrullad i lakan och plast. En fruktansvärd historia rullades upp under den våren om vanvård, misshandel och missbruk. Förövarna var flickans biologiska föräldrar. Flickan hade vuxit upp i ett kärleksfullt familjehem tills bara några veckor före sin 3-årsdag men p.g.a de biologiska föräldrarnas önskemål och en kammarrätt som dömde till deras fördel så arbetades flickan bryskt hem under 4 månaders tid. Hennes familjehemsmamma Melinda Jacobs drev en så modig och stark kamp för att uppmärksamma hur Esmeralda hanterats och tydliggjorde att detta kunde hända igen om vi som samhälle inte satte stopp för det. Fler slöt upp med henne. En våg av stark vilja till förändring rullade in över hela landet.


Esmeralda som var flickans namn kom att bli allmänt känd under sitt smeknamn ”Lilla Hjärtat”. Hela Sverige vrålade högre än någonsin över hur samhället svikit detta barn! Politiker som aldrig annars vill gå in i enskilda fall gjorde just det! De krävde lagförändringar! De var ursinniga över att Anders Brobergs och Pia Risholm Mothanders expertbilaga till LVU-utredningen blivit liggande, färdig att ta i bruk sedan 2015, i en glömd byrålåda. Detta hade aldrig behövt hända och skulle aldrig någonsin fått ske igen! Folket höll med! Nu räckte det! Det startades snabbt ett förändringsarbete för att vända på perspektivet så barnens rättigheter skulle få lov att väga lika tunga som vuxnas, allra helst tyngst i saker som rörde dem. Flera förslag blev lag under förra våren och fler blir det nu i mars och juli i år. Vilket är helt fantastiskt!


Jag minns hur jag då för 2 år sedan satt med vår lilla Smula i famnen när allt detta hemska rullades upp men också när det fina började ske och samhället enades om att sätta stopp. Smulan var ca 3.5 mån gammal då när flickan Esmeralda hittades och kom att bli ”Lilla Hjärtat” med hela folket. Jag minns att jag tänkte att lilla Smulans bakgrundshistoria var så väldigt, otäckt lik den historia som nu blev rikskänd. Det kändes både oroväckande och hoppfullt på samma gång. Medvetenheten om att det lika gärna kunde varit eller bli Smulans öde i framtiden skavde. Men just där och då var hon trygg. Skulle alla de där förändringarna hinna skydda Smulan om hon i framtiden skulle sitta mer otryggt till? Jag var rätt säker på att svaret på det skulle vara nej. Förändring tar tid.


Men – redan när allt hände flickan Esmeralda så fanns lagar som kunde använts för att förhindra hennes öde. Kunskapen att använda dessa saknades dock av socialtjänsten. Hoppfullheten fanns nu i att detta gjordes tydligt – fler socialtjänster skulle nu bli mer insatta och ha kunskap när de stod inför liknande beslut runt barn. I Smulans fall är det dock socialtjänsten själva som anser att detta beslut om sammanbrott ska ske – utifrån återföreningsprincipen och den biologiska förälderns rätt till sitt barn. Smulan har inte någon med makt att ta beslut på sin sida, som det ser ut nu, och den sekreterare som vill ta detta beslut är samma person som även kommer företräda Smulan i den socialnämnd där beslutet ska upp och antingen klubbas eller tillbakavisas. Allt förändringsarbete och de nya lagar som är och snart träder i kraft tas i Smulans fall ingen hänsyn till. Några veckor efter beslut kommer fler lagförändringar som rör barn i Smulans utsatta situation, några månader senare än fler. Det är alltså på mållinjen för än mer skydd för barn i Smulans situation som det hela riskerar att rämna. Fast det hade också ännu förutsatt att berörd socialtjänst också ämnade att just skydda Smulan utifrån det som redan nu och snart finns att ta till för att göra just det.


Varenda barnrättsförening i Sverige har slagit ett slag för att barnets bästa ska få stå som ett eget rekvisit. Detta var på förslag till förändring i våra lagar förra året men sköts ner av regeringen då det ansågs vara för rättsosäkert. Det anses alltså mer rimligt och rättssäkert att återföreningsprincipen fortsatt får vara den praxis som tas till även i lägen där barn aldrig någonsin bott tillsammans med sina biologiska föräldrar. Perspektivet har mer och mer skjutits över och blivit barnens och kunskap om att skydda dem mot sammanbrott har blivit större. Men bedömningarna, kunskapen och hur barnperspektivet vänds och vrids på utifrån våra lagar skiljer sig mellan våra kommuner och till och med mellan olika handläggare inom ett och samma socialkontor.


Hade barnets bästa förtydligats och blivit ett eget rekvisit hade barnen stått med en helt annan möjlighet att få rättssäkra bedömningar och stått med en egen status som inte kunnat pratas bort med fördel för andra lagar som fått väga tyngre och mer. Vi måste komma dit. Om vi som samhälle på riktigt vill skydda våra små och mest utsatta medborgare så är det enda vägen att på riktigt se till att vi gör just det. Vi har redan massa kunskap via utvecklingspsykologi och anknytningsbaserad forskning med utgångspunkt i våra yngsta barn som stödjer den utveckling och förändring som skett och sker och vars forskare står bakom att gå än längre för att barns bästa ska få vara avgörande. Det blir det om det får stå som eget rekvisit.


Vi som samhälle behöver fortsätta vråla för våra mest utsatta små. Vi har inte nått så långt att våra mest utsatta små ännu fullt ut skyddas, eller att de lagar och kunskap vi redan har praktiseras. Vi får inte glömma vad det kan kosta vår framtid, hur det slår till mot våra mest utsatta små.


Jag och min man vill fortsätta vara familjehem i hela våra liv. Vi har hittat vårt kall och ett alternativt sätt att vara familj på. Vi vill vara med och bygga en ljusare framtid genom de barn vi tryggar upp här i vår familj. Vi kan ge, bidra och älska villkorslöst – därför gör vi också just det. Men vi klarar oss inte utan er, samhället omkring. Om inte alla sluter upp och trycker på för att sätta barnen först så är risken stor att vi inte kan nå fram med det vi gör för barnen i vår familj.


Först när barns bästa står som eget rekvisit har vi nått så långt att vrålen efter ”Lilla Hjärtat” gjort verklig, långvarig skillnad för alla de barn som kunnat möta samma öde. Tyvärr är vi inte där nu när Smulans öde ska avgöras. Vi måste förlita oss på att de som avgör minns vrålen och använder den kunskap, de lagar som nu finns och använder de förändringar som gjorts runt barnperspektivet och dessa lagar så de på riktigt gynnar och skyddar Smulan. Vi förstår inte hur detta kan anses vara mer rättssäkert än alternativet. Vi skyddar de vuxna med nackdel för barnen.


Låt oss i dag, liksom då, och för alltid, minnas Esmeralda och det som väcktes i oss alla när vi fick höra om hennes fruktansvärda öde. Vilken våg av förändring som ännu sveps över hela vårt land sedan dess – tack vare att den Esmeralda själv såg som mamma vägrade låta hennes öde bli ett i mängden bland tragiska öden. Men låt oss också minnas att vi ännu inte nått hela vägen fram – vi behöver hjälpas åt – låt oss därför alla mana på och kräva förändring för alla små hjärtan i detta land.


Vila i frid, fina Esmeralda. I år borde du fått fylla 6 år. Vi glömmer dig aldrig.
Skrivet av: Smulans familjehemsmamma.

Tack modiga ”Familjehemsmamma” som har skrivit denna gripande text om deras lilla flicka som varit placerad hos dem sedan hon var 9 dagar gammal nu 2,5 år, som på en månad ska slussas hem till sin biologiska mamma som hon ej känner och där det finns mångårig historik av missbruk. Hänsyn till anknytning och riskbedömning är ytterst bristfällig i detta beslut, vi i Brinn för barnen som är involverade i fallet ifrågasätter detta beslut starkt, vilket flera andra sakkunniga också gör. Nu är det upp till nämnden att motsätta sig detta beslut och se till lilla Smulans bästa. Blodsband får aldrig gå före barnets välmående och trygga anknytning.
Skrivet av: Jessica Ivarsson – ordförande i Brinn för barnen

Lilla Smulan 2,5 år – familjehem kritiskt mot uppbrott

Lilla Smulan 2,5 år som vi skrivit om tidigare på våra sociala medier och vars familjehem vi stöttar i denna process, lyfts idag i Dagens Nyheter.

”Smulan som omhändertogs kort efter förlossningen har bott i samma familjehem i snart 2,5 år. Nu ska hon flyttas till sin biologiska familj. Men familjehemmet protesterar.

Fallet sätter ljuset på hur stor betydelse barnets anknytning ska ha i LVU-ärenden.
– Den här typen av ärenden är särskilt svåra. Det är ju socialtjänsten som företräder barnen, men de företräder samtidigt också vårdnadshavarna, säger Johan Fält (M), ordförande i nämnden som beslutar om flickans framtid.”

”Pernilla Leviner, professor i offentlig rätt vid Stockholms universitet och föreståndare för Barnrättscentrum, säger att fall av det här slaget väcker en central fråga i den svenska barnavården:
– Ska ett barn kunna vara fortsatt placerat i familjehem även om de biologiska föräldrarna inte längre brister?
Socialutskottet har gett hovrättspresident Anders Hagsgård i uppdrag att ta fram ett förslag på hur barnets rätt till stabilitet och trygghet ska kunna få större genomslag i LVU-beslut. Pernilla Leviner är en av experterna i utredningen bakom förslaget, som ska läggas fram på tisdagen.
– Men oavsett vilka lagar vi har i dag och vilka vi får framöver kan man fundera på om beslutet att häva LVU i den här typen av fall med barn som varit placerade under lång tid och sedan födseln kan innebära en kränkning av barnets rätt till familjeliv. Det vore intressant att få en prövning av hur barnets rätt ska balanseras mot föräldrarnas rätt till familjeliv i en sådan situation enligt Barnkonventionen och Europakonventionen, säger Pernilla Leviner”

Läs artikeln här:
DN – Bebis omhändertogs vid födseln – familjehem kritiskt mot uppbrott

Borås Tidning – Saga, 2,5, har bott i familjehemmet sedan hon var nio dagar – nu måste hon flytta. Artikel om lilla Smulan 2,5 år som vi i Brinn för barnen skrivit om tidigare och är ett fall som vi och många andra sakkunniga har blivit oerhört engagerade i. Ännu ett fall där ett barns anknytning, trygghet och kärlek till sitt familjehem sätts åt sidan. Familjehemmet där hon har varit hela sitt liv sedan hon bara var några dagar gammal.

I artikeln nedan riktar vi i Brinn för barnen kritik för att socialtjänsten och nämnden inte tagit någon hänsyn till anknytning eller har sett till att Smulan har ett eget ombud. Vilket även Jenny Hagberg socionom och jurist är enig i. Hon lyfter även de verktyg som nämnden har för att trygga Smulan vilket är flyttförbud och vårdnadsöverflytt. Detta även vi i Brinn för barnen lyft med ordförande Johan Fält. Johan Fält anser att familjehem borde ha mer inflytande i en process likt Smulans vilket han även medger här i artikeln.

Nu ska Smulan flytta om någon vecka, ännu ett litet barns hela värld och trygghet ska fullständigt raseras. För vems bästa är det?

Skrivet av Jessica Ivarsson – Brinn för barnen

Läs mer här:
Borås Tidning – Saga, 2,5, har bott i familjehemmet sedan hon var nio dagar – nu måste hon flytta

GP – 2,5-åriga flickan omhändertogs vid födseln – nu måste hon lämna familjen – ”Västsverige – Den snart 2.5 år gamla flickan har bott i samma familjehem sedan hon var nyfödd. På en månad ska hon nu slussas över till sin biologiska familj och bryta upp från allt som hittills utgjort hennes liv. Familjehemmet, som Ivo-anmält socialtjänsten, protesterar mot det hastiga uppbrottet – och får stöd av experter.
Snabba överflyttningar är en oerhörd belastning för små barn och riskerar att rasera eller allvarligt skada tilltron till vuxna, säger Anders Broberg, professor emeritus i klinisk psykologi.”

Inte bara är det en svår situation för familjehemmets föräldrar och Smulan, men även för de systrar Smulan har i sitt familjehem. Även systrarna ska under en månad, mars månad, vänja sig vid att Smulan ska flyttas hem till sin biologiska familj. Fram till för bara någon vecka sedan har Smulans kontakt med sina biologiska föräldrar 1.5 timma varannan vecka och under mars månad ska hon nu rustas för att lämna sitt hem, sin förskola, sina syskon, familjehemsföräldrar och den ort hon bor på. Frågan om de anknytningar flickan har i sitt sociala nätverk har aktualiserats i samband med hennes fall. Flickan kommer inte sluta se sina familjehemsföräldrar som föräldrar på endast 4 veckor och det finns ingen lags plan för om familjehemmet ska få träffa flickan igen. Med andra ord har socialtjänsten inte tagit flickans anknytning i bejakande för sitt beslut, anknytningar som anses viktiga i ett barns liv. Familjehemmet fick inte heller reda på att socialtjänsten redan i november började utreda för hemflytt av flickan och kunde inte börja bereda varken sig själva, eller sina barn på flytten. Att familjehemmet vill bromsa processen gör de inte mot någon, utan för flickans bästa, något socialtjänsten enligt lag borde ha gjort.

Anders Broberg, professor emeritus i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet är expert på frågor om anknytning. Han var även med och skrev kunskapsöversikten till LVU-utredningen 2015 rörande små barns behov. Han säger att konsekvenserna för ett barn som flyttas för hastigt kan bli allvarliga.
– Under uppväxten har barn olika utvecklingsuppgifter som de ska lösa för att kunna gå vidare i livet till nästa uppgift. Den första uppgiften är att knyta an, till minst en men gärna flera personer. Den viktigaste aspekten av det är att skapa en grundläggande tillit till att världen är en god plats att leva i och att vuxna är personer som tar barnets behov på allvar och gör vad de kan för att tillgodose dem. Raserar vuxna den situationen för ett litet barn så riskerar man också att rasera eller allvarligt skada tilliten som barnet har utvecklat. De riskerar att kraftigt färga av sig på den fortsatta utvecklingen, säger Anders Broberg.

Läs hela artikeln här:
GP – 2,5-åriga flickan omhändertogs vid födseln – nu måste hon lämna familjen

GP – Inget kan försvara den skada ni åsamkar detta barn – ”Till socialtjänsten och nämnden i Göteborg – när era handläggare lägger fram förslag som inte kan beskrivas som något annat än barnmisshandel, måste ni reagera. Jag har sedan drygt ett år tillbaka varit personligt involverad i det här fallet genom Lilla hjärtat vänförening och fört dialog med familjehemmet. Det finns inget som försvarar den skada ni åsamkar detta barn, skriver Melinda Jacobs, familjehemsmamma.

Det handlar inte om att beröva henne sin biologiska familj. Den har hon all rätt till och den är en viktig bit i hennes livspussel. Det är relationer som sannolikt kommer bli mycket viktiga för henne men hon har rätt att bygga upp dessa relationer i en trygg kontext och med utökat umgänge, och, i en takt som inte orsakar henne skada. Det som görs nu är något som blir svårt för alla inblandade och framför allt ett stort trauma för detta lilla barn. Genom ert beslut berövar ni henne även rätten till sitt sociala skyddsnät som är så viktig, hennes familjehem, deras nätverk och anknytningarna hon har till alla som ingår där.”

Läs hela artikeln här:
GP – Inget kan försvara den skada ni åsamkar detta barn

Vi i Brinn för barnen har varit i kontakt med ordförande i nämnden och delgett kritiken från IVO samt lyft att nämnden behöver agera nu utifrån den rådande lagstiftning som finns att tillgå. Det går fortsatt att ta ett nytt beslut utifrån Smulans bästa!

”Socialnämnden får svidande kritik i fallet med den 2,5-åriga flickan VästsverigeSocialnämnden som beslutade att den 2,5-åriga flickan på kort tid skulle flytta tillbaka till sin biologiska familj efter att ha bott i familjehem sen födseln får nu svidande kritik på fler punkter av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.

”Nämndes hantering av ärendet gör att barnet riskerar att inte få det skydd som hen har rätt till”, står det bland annat i beslutet
Ivo:s beslut kom under måndagen och ger socialnämnden, som fattat det formella beslutet, omfattande kritik.
Bland annat skriver Ivo:

  • ”Nämnden kan inte ta ställning till att tvångsvård inte längre behövs utan att först genomföra en utredning.”
  • ”Ivo konstaterar att nämnden inte följt barnets bästa i sin handläggning av det aktuella ärendet.”
  • ”Nämnden genomgående brister i att se till barnets bästa vid handläggningen.”
  • ”Nämnden har inte utrett barnets behov innan den verkställt planering för utökat umgänge inför hemflytt.””

Läs mer här:
GP – Socialnämnden får svidande kritik i fallet med den 2,5-åriga flickan

Akut flyttförbud för Smulan efter att IVO idag gav socialnämnden svidande kritik! Smulan blir just nu kvar i familjehemmet
Vi i Brinn för barnen har under dagen varit i kontakt med ordförande i nämnden och delgett kritiken från IVO samt lyfte vi att nämnden behövde agera NU utifrån den rådande lagstiftning som finns att tillgå. Det gick fortsatt att ta ett nytt beslut utifrån Smulans bästa och i sista stund tog nämnden ett nytt beslut utifrån Smulans bästa.

Ivo:s beslut kom under måndagen och ger socialnämnden, som fattat det formella beslutet, omfattande kritik.
Bland annat skriver Ivo:

  • ”Nämnden kan inte ta ställning till att tvångsvård inte längre behövs utan att först genomföra en utredning.”
  • ”Ivo konstaterar att nämnden inte följt barnets bästa i sin handläggning av det aktuella ärendet.”
  • ”Nämnden genomgående brister i att se till barnets bästa vid handläggningen.”
  • ”Nämnden har inte utrett barnets behov innan den verkställt planering för utökat umgänge inför hemflytt.”

Bara ett dygn efter socialnämnden fått svidande kritik från IVO som då agerade och satte ett akut flyttförbud för Smulan även kallad Saga i media, så fortskrider en mycket skyndsam hemslussning likt tidigare. Trots kritiken från IVO om att socialtjänsten inte utrett barnets bästa och satt Smulan i fokus, tar nu varken socialtjänsten eller nämnden hänsyn till detta. De gör ingen ny utredning eller väntar på att Smulan får sina rättigheter prövade via sitt kommande ombud, utan processen fortsätter som tidigare planerat. Hur kan det vara möjligt att socialtjänsten eller socialnämnden inte behöver ta hänsyn till IVOs svidande och tydliga kritik? Att de bara kan lägga den åt sidan och göra som innan? Varför finns IVO då? Smulan far fruktansvärt illa just nu men de som bestämmer väljer återigen att INTE lyssna på det!

Det finns en liten flicka med gyllene hår och nyfikna ögon. Flickan lever tillsammans med sin mamma och pappa och sina storasystrar. Det är en glad och bestämd liten flicka som tycker om att leka, busa och mysa, såsom man gör när man är två och ett halvt år.

Det finns dock vuxna som menar att flickans mamma och pappa inte är hennes riktiga föräldrar, för hon har ju inte legat i magen på sin mamma. Dessa vuxna har helt glömt bort att föräldraskap inte handlar om vems mage du har legat i, utan i vems hjärta du bor och växer i. Dessa vuxna har glömt bort att föräldraskap inte handlar om biologi och blodsband, utan om vem som bär dig när du har ramlat, tröstar dig när du är ledsen och vyssjande stryker dig över håret när du har svårt att somna. Dessa vuxna har glömt bort att de själva en gång varit barn och att det alla barn behöver och vill ha är kärlek och trygghet. Och att inget annat spelar någon roll.

Det är väldigt synd att dessa vuxna har så dåligt minne. För annars skulle de nog inte tvinga den lilla flickan från sin familj, som älskar henne villkorslöst. Inte tvinga henne från huset där hon vuxit upp och är trygg. För så gör man inte om kommer ihåg hur det känns att vara barn, hur det känns att vara liten i en stor värld med vuxna som tar alla beslut ovanför ens huvud utan att ens fråga: ”Vad känner du och vad vill du?”.

Dessa vuxna tror kanske inte att den lilla flickan hör, eller ser, att hon förstår. Kanske likställer de henne vid en möbel som kan flyttas lite som det passar de vuxna, och där det inte gör något om möbeln blir lite kantstött och åtgången, för sådant klarar möbler. Det är returrätt och ångerrätt och bytesrätt på möbler. Och man kan laga en möbel om den går sönder. Och till slut när ingen vill ha möbeln så ställs den bortglömd undan i ett förråd eller kastas på soptippen. Och så är det inget mer med det.

Men den lilla flickan med gyllene hår och nyfikna ögon, hon är ingen möbel. Hon är en människa, likt du och jag. Med tankar och känslor, som ingen vuxen lyssnar på, när de beslutar att hon ska tvingas från sin familj.
Det är väldigt sorgligt och också väldigt farligt att tro att barn är små flyttbara möbler, det förstår vi nog alla.
Kära socialnämnd, ja alla ni som har makten över lilla Smulans framtid. Försök att sätta er in i hennes situation. Kanske har ni själva barn? Barnbarn? Syskonbarn? Ett är då säkert – ni har alla varit barn och därmed beroende av att vuxna i er närhet såg till ert bästa och agerade därefter.

Skrivet av Sara Palmkvist, Brinn för barnen

VAD BRINN FÖR BARNEN HAR GJORT:
– vi har stöttat familjehemmet med tips och råd med vad de kan göra utifrån den situation de är i. Hänvisat till vad lagen säger samt till föreskrifter av socialstyrelsen
– vi har gjort en orosanmälan till socialtjänsten utifrån vår oro för Smulans mående vid en flytt
– vi har talat med ordförande i socialnämnden.
– vi har gjort två skrivelser till socialnämnden utifrån socialtjänstens handläggning med fokus på Smulans mående vid en flytt samt vad som är hennes bästa enligt anknytningsteori och med barnets bästa i fokus
– vi har rådgjort med olika advokater och sakkunniga för att hitta olika möjligheter för Smulan
– vi har granskat IVO och JO anmälningar
– vi har kontaktat media och vi har även deltagit med våra perspektiv och uttalanden i en artikel gällande fallet.