BRINN FÖR BARNEN MÖTER

Varför väljer du  att uppmärksamma barn i utsatthet?

- Jag är ju granskande journalist och mitt uppdrag är att avslöja brister i samhället - och här finns det både det och dessutom unga som ofta inte har något sätt att själva avslöja missförhållanden. Eller för den delen att bli trodda när de gör det. Det är ett av journalisternas viktigaste jobb, tycker jag, att berätta om det som finns bakom kulisserna, och i vården av utsatta barn så finns det tyvärr mycket skit.

Vad fick dig att skriva boken om pojken John Walter?

-John  Walter dog medan han var på ett HVB-hem som föräldrarna redan hade varnat socialtjänsten för, ett hem med stora brister. De hade tagit med sig våra artiklar till möten med socialtjänsten. Sedan blev de ändå inte trodda. Så det var dels det, dels att samhället hade brustit på så många andra sätt också i hans fall. Barn ska ju inte dö i statens vård.

Vad chockade dig mest i ditt arbete med boken?

-Att så många barn inte får någon vård på en mängd HVB-hem som brister, utan att det bara är förvaring. Ändå placeras faktiskt små barn där, ofta mot föräldrarnas vilja och utan att någon egentligen tycker att det är en bra lösning. Det är som att många inte vill se de brister som finns, för i så fall måste man väl göra något åt dem? Jag undrar om detta hade fått fortgå om det var allmänt känt hur det går till inne på många HVB-hem. Jag skrev boken för att jag vägrar att tro att det är så, jag tror att de flesta hoppas att allt blir bra bara barnen blir omhändertagna.

Kan du se en röd träd med de barnfallen som du engagerat dig i som tex John Walter och ”fallet Sofie”?

-Ja verkligen, det handlar ju om att sätta barnen främst och verkligen lyssna på dem, eller deras signaler. Det ska enligt lag gå före myndighetspersoners prestige, ekonomiska ramar eller ibland också vad vårdnadshavare tycker och känner. I båda dessa fall kan jag se i mina granskningar att det inte har skett. För Sofie så spelade det inte någon roll vad hon ville, vilka hon ser som sina föräldrar, eller vilka hon vuxit upp med för enligt lagen var det de biologiska föräldrarnas rätt till henne som räknades. John Walter mådde ett tag så dåligt att han åt sin egen avföring när han snurrade runt i olika placeringar.

Vad behövs för att stärka placerade barns skydd och rättigheter?

-Det finns ju en mängd lagar, och förslag på nya lagar som ska skydda barn. Men så länge alla socialtjänster inte har den personal eller de resurser som de behöver så att de kan följa lagarna så blir det svårt säger många jag intervjuat. Jag träffar bland annat en socialsekreterare i boken som till slut valde att sluta, han klarade inte att placera barn och se att de inte fick det bättre.

Vad vill du att läsaren ska ta med sig efter att ha läst boken?

-Jag hoppas att de vill ta till sig de här modiga barnens vittnesmål, och kanske också de forskare som jag intervjuat om hur det ser ut i andra nordiska länder. Det här är ju inte en naturlag att det är så här, man kan välja att ha ett annat system med bättre kontroll eller krav på mer utbildad personal exempelvis

En intervju av Brinn för barnens ordförande Jessica Ivarsson

Vi tackar Marja Grill för att du ville medverka vid denna intervju!